Den här gången är det på riktigt...
Hur många gånger har vi inte gjort slut, slutat träffas för att sedan börja träffas igen. Förmodligen ska det inte vara vi.. Men om det inte ska va vi, hur kan det då komma sig att vi hittar tillbaka till varandra och går tillbaka till varandra. Varför kan vi inte släppa varandra? Så många frågor och så lite svar som vanligt. Allting suger för tillfället. Jag är så ledsen. Men du har sagt att du vill att jag ska sluta kämpa och då gör jag det, jag låter dig gå. Det suger verkligen. Det gör ont i hela mig, kan knappt ens skriva det. Men om detta är vad du vill så.
Hade bara velat stanna tiden och låtit gårdagskvällen vara för alltid. Stanna tiden när du kramade mig i köket, eller när vi satt och åt med alla tända ljus.. Eller när vi låg i sängen och du höll om mig.. Men det går inte. Och nu sitter jag på jobb och gör allt för att inte tårarna tränga ur. Jag är tjock i halsen för att jag försöker hålla det inne...
Men jag får skylla mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
vi finns här för dig, vi har alla gott igenom saker som krossar ens hjärta. men vi alla klara oss igenom det och det kommer även du göra nu. massor med kärlek till dig loffe.
du har inte dig själv att skylla sofie, det finns en anledning till allt som hänt och både du och jag att det anledingen är inte du. du är värd någor bra, Jag tror på dig!
Du babe, jag tröstar dig alltid, vart jag än är i världen! Du är ju underbar! Kom snart ner till mig i landet ingenstans och mys i solen! Det kommer ordna sig kickan, även om det inte känns så nu så lovar jag att det blir bättre.. Kanske om två dagar kanske om två veckor, men det blir bättre!
Å vad gäller det som nörden sa så är det bara att skita i, du är bäst på tele2 :)
Sov gott snäckan! Puss!
Skicka en kommentar